Kategoriarkiv: platser

Julen är vind

Julaftonen kan inledas som förra året på skidor i Åre. Eller som andra åre-n, på hjul i Hellas. I år inleds den i soff- eller sängläge. Lunginflammation var nog det värsta jag varit med om. Då menar jag inte tre dagars hög feber, eller den svåra hostan. Utan att jag hostar så mycket att jag får dretont i musklerna runt revbenen. Det gör så förbannat ont att jag försöker förtränga hostan. Men det borde väl å andra sidan innebära att jag tränar coremusklerna vid varje hostattack! Alltid nåt att regga i brist på träning.

Tour of Jamtland Cyclosportive 60 km

Starten drog igång från Tullstationen i Storlien och farten blev tokhög. Jag och Gunilla klamrade oss fast i en lämplig klunga, men sakta tappade vi täten. Min puls låg långt över 85% en lång stund så jag började undra hur långt det här ska hålla.

För igår knallade vi nedför hela Åreskutan och det kändes i låren igårkväll. Gunilla masserade och linimenterad låren. Imorse hade jag svårt att gå pga de stela låren.

Men vi höll oss fast och kämpade på men sista branta uppförsbacken före Duved kroknade jag och farten sänktes rejält. Fram tills dessa 5 mil var rullsnittet över 36 km/h!

Det var en skön känsla att iaf försöka spurta uppför sista backen in på Åre torg. Kom faktiskt någon meter före Gunilla! Vi kom i mål på 1:45 (egen tid) och vi hade räknat med över 2 timmar. Så jag är helnöjd, för så här toksnabbt har jag aldrig kört förut. Undrar hur fort jag kunnat cyklat om mina ben varit färskare?

Lite besviken är jag dock. Trots utlovat regn hela dagen så uteblev regnet och min nya regnjacka är fortfarande oprovad.

Jämtländska backar

Jämtländska backar är inte som Södertörns backar. Hemmavid är de branta med ganska korta, så för det mesta går det att spurta uppför dom. Här runt Åre är dom kanske inte så branta i procent räknat, utan långa. Mycket långa. De kan vara flera kilometer långa. Och det var när vi kämpade oss upp mot krönet innan nedförsbacken mot Tennforsen som jag önskade en helt annan kassett med en eller två växlar till.

Det var det första intrycket av att cykla i Åre. Det andra intrycket är att det är väldigt vacker med sitt böljande landskap och öppna fält runt gårdarna.

”Vi måste spara benen till på lördag”, nöjde sig Gunilla med, med en lätt ton av tävlingsinstinkt. När vi vände vid Bodsjöbränna hade vi trots alla uppförsbackar och stigningar ett rullsnitt på 32 km/h. För så är det, efter en uppförsbacke kommer en nedförsbacke. Och de är ju då naturligtvis lika långa som uppförsbackarna. Så det blir ganska många och långa fartsträckor där tom jag slutade trampa för inte vurpa för en framrusande lämmel.

Vi avslutade det hela med en lugn tur in till Åre med glass och kaffe på torget och studerade folklivet som inte är det samma som på vintern. Folk är mer lättklädda.

Ryggdunkadunka

Redan efter två mil på vägen hem från Malmköping, fick jag stanna och lägga på Linnex på svanket. Förstår inte hur jag kunde få ont så snabbt, när jag kan cykla 12 mil eller mer utan problem. Kanske kan det bero på ovanan med kroppsarbete och att gå omkring en hel dag. Jag är inte van att röra kroppen ostatiskt, som ju kontorsarbete och cykling är. Sitta still och röra händerna respektive benen lite grand. Inte alls samma sak om att arbeta! Arbete är farligt uppenbarligen. Tur jag är tjänsteman.